The Coastal Road Massacre of 1978



Översatt från engelska Wikipedia


Massakern 1978 (kallad The Coastal Road Massacre) var en attack som främst involverade kapandet av en buss på Israels kustväg där 38 israeliska civila, däribland 13 barn dödades och 71 skadades. Anfallet planerades av Abu Jihad och utfördes av PLO-fraktionen Fatah. Planen var att inta ett lyxhotell i Tel Aviv och ta turister och utländska ambassadörer i gisslan, för att utbyta dem mot palestinska fångar som var fängslade i Israel. Enligt en Fatah-befälhavare som hade hjälpt till att planera attacken syftade den till att bestraffa de israeliska-egyptiska fredsförhandlingarna mellan Menachem Begin och Anwar Sadat och skada turismen i Israel. På grund av ett navigeringsfel slutade angriparna dock 64 kilometer norr om sitt mål och tvingades hitta alternativ transport till deras destination.

Time Magazine karakteriserade dådet som "den värsta terrorattacken i Israels historia." Fatah kallade kapningen "Martyr Kamal Adwans operation" efter PLO: s operationschef som dödades i Israels kommandoräd på Beirut i april 1973. Som svar satte de israeliska militärstyrkorna igång Operation Litani mot PLO-baser i Libanon tre dagar senare.


Landsättningen

Den 9 mars 1978 lämnade 13 palestinska Fatah-anhängare Libanon på en båt som ledde till den israeliska kusten. De var utrustade med Kalashnikovs, raket-gevär, lätta granatkastare och en mängd sprängämnen. Den 11 mars överfördes de till två uppblåsbara Zodiac-jollar och begav sig mot stranden. En av jollarna kapsejsade i det hårda vädret och två av terroristerna drunknade, men de överlevande 11 fortsatte med sitt uppdrag. Terroristerna landade på en strand nära kibbutz Maagan Michael, norr om Tel Aviv. Där mötte de den amerikanska fotografen Gail Rubin, som tog naturfotografier på stranden och frågade henne var de var. När hon berättade var de befann sig dödade de henne. Båda överlevande angriparna hävdade att Dalal Mughrabi (se nedan) sköt Gail Rubin som var brorsdotter till amerikanska senatorn Abraham A. Ribicoff.


Busskapningen

Efter landstigningen gick de mindre än en mil upp till motorvägen mellan tel Aviv och Netanya, öppnade eld mot passerande bilar och kapade en vit Mercedes-taxi och dödade dess passagerare. På väg mot Tel Aviv kapade de en chartrad buss med bussförare och deras familjer från Egged (största bussbolaget i Israel), som var på en dagstur längs kustvägen. Under resan skjuter PLO-terroristerna och kastar granater mot passerande bilar, skjuter på passagerarna och kastar åtminstone en kropp ut ur bussen. På vägen kapar de en annan buss, Buss 901 som reser mellan Tel Aviv till Haifa, och tvingade passagerarna från den första bussen att gå ombord på den

Vid ett tillfälle stannade bussen och en av förövarna gick ut och öppnade eld direkt mot en bil och dödade en tonåring, Omri Tel-Oren, och skadade hans far Hanoch. Sharon Tel-Oren, Omris mor, vittnade: "Vi körde längs kustvägen i vår stationsvagn. Vi såg något märkligt framför oss - en buss, men den verkade ha stoppats. Sedan såg vi någon som låg på vägen. Det var splittrat glas överallt, barn som skrek. Då hörde vi skottsalvor. Omri satt och sov i baksätet. Kulan passerade genom framsätet, träffade huvudet och dödade honom omedelbart. Min man sköts i armen och förlorade rörelsen i fingrarna."

Israelisk polis larmades om attacken, och polisbilar tog sig till bussen och började följa efter den. Även om terroristerna sköt på de efterföljande polisbilarna, svarade inte poliserna på elden med risk att de skulle träffa civila i bussen. Polisen upprättade snabbt en vägspärr, men militanterna körde bussen rakt genom den och fortsatte sin resa. Enligt Khaled Abu Asba, en av de två överlevande angriparna, upprättade polisen flera vägspärrar, och det var en utbyte av eldgivning vid varje spärr


Uppgörelsen vid Glilot Junction

Bussen stoppades slutligen av en stor vägspärr som inrättades vid Glilot Junction nära Herzliya, vilket innehöll spikmattor som lades på vägen för att punktera bussdäcken. På grund av den korta tid som attacken hållit på, hade ingen israelisk terrorbekämpnings-styrka kunnat mobiliserats tillräckligt snabbt, så vägspärren bemannades av vanliga polispatruller och trafikpoliser, som var lätt beväpnade i jämförelse med PLO'arna och otränade i att hantera gisslansituationer. Skottlossning utbröt och polisen sköt sönder bussens fönster och skrek till passagerare för att hoppa ut. Flyende passagerare sköts ner, en efter en, av en av terroristerna. Time Magazine spekulerade på att fler gisslan kan ha blivit dödade av de "förskräckta" israeliska polisernas vilda skott än av ockupanterna. Dessutom spekulerades det att dödandet kan ha drivit några av militanterna att begå självmord efter att ha dödat så många passagerare som möjligt. Enligt den israeliska polisen kom Assaf Hefetz, då chef för den israeliska polisens terroristbekämpningsenhet, fram till platsen före sin enhet och stormade bussen och dödade två terrorister. Hefetz träffades i axeln under striden, och blev senare tilldelad den israeliska polisens tapperhetsmedalj. Kampen nådde sin kulmen när bussen exploderade och började brinna. Explosionen kan ha utlösts av en brinnande bränsletank eller av granater. Palestinierna hävdade att israelerna förstörde bussen med eld från helikoptrar.

Totalt dödades 38 civila i attacken, 13 av dem barn och 71 skadades. Av de 11 förövarna dödades också 9. Två av förövarna, Khaled Abu Asba och Hussein Fayyad, överlevde och greps. Båda männen tillbringade sju år i fängelse och släpptes i ett fångutbyte 1985.



Förövarna

PLO tog åt sig ansvaret för attacken, som begicks av elva palestinier, däribland Dalal Mughrabi (kvinnlig PLO-terrorist).


Motiv
Ett motiv för attacken från PLO var att störa fredsförhandlingarna mellan Egypten och Israel. I oktober 1976 var Egypten, PLO och Syrien åter i kontakt med varandra, dock tillfälligt, under Saudiarabisk överinseende, vid Riyadh-konferensen det året.
1977 "…visade sig USA angelägna att samordna ett arabiskt godkännande av Genève-fredskonferensen, liksom palestiniernas närvaro och viktigast, Sovjetunionens samarbete." Både egyptierna och israelerna motsatte sig möjligheten till en politisk lösning som förenade araberna med palestinierna och de två supermakterna mot israel. Avtalet mellan USA och Sovjetunionen anger att den arabisk-israeliska konflikten skulle lösas utifrån:" ett israeliskt tillbakadragande från "ockuperade territorier" 1967, resolutionen av den palestinska frågan, inklusive att försäkra sig om de "legitima rättigheterna" "av det palestinska folket, krigets upphörande och upprättandet av normala fredliga förbindelser på grundval av ömsesidigt erkännande av suveränitet, territoriell integritet och politiskt oberoende."

I slutändan valde USA att välja ett Egypten-Israel-fredsfördrag när Anwar Sadat besökte Jerusalem i november 1977. Det avtalet "släppte den första frågan frågan om Palestina som den hade lagts fram av Förenta nationerna. Därefter släpptes också USAs och Sovjetunionens uttalande om en önskan om palestinsk representation vid Genèvekonferensen. ". Anwar Sadats främsta angelägenhet var att Sinais territorium skulle återvända till Egypten från Israel.


Officiella reaktioner
Inblandade parter

Israel
Israels premiärminister Menachem Begin påstod på en presskonferens att Israel "inte ska glömma blodbadet" och tillade att "man även utan denna typ av våldshandling kan förstå att en palestinsk stat skulle vara en dödlig fara för vår nation och vårt folk"

Staten Palestina PLO
PLO-tjänstemannen uppgav att "operationen härrör från Fatahs fasta tro på nödvändigheten att utöva den väpnade kampen mot den zionistiska fienden i det ockuperade landet".


Internationella
Egypten: Egyptisk president Anwar Sadat fördömde attacken som "en oansvarig handling" och vädjade indirekt till Israel att inte slå tillbaka.
Förenta staterna: USA: s president, Jimmy Carter sa att attacken var "en skandalös handling av laglöshet och meningslös brutalitet. Kriminella handlingar som denna har ingen anledning eller politisk tilltro. Det enda de uppnår är avsky, vid bristen på respekt för oskyldigt mänskligt liv. "


Efterverkningarna
Israelisk vedergällning

I ett uttalande till pressen följande dag sade den israeliska premiärministern Menachem Begin: "De kom hit för att döda judar. De ville ta gisslan och hotade, som meddelandet som de lämnade sade, att döda dem alla om vi inte gav efter för deras krav .... Vi får inte glömma. Och jag kan bara uppmana andra nationer att inte glömma den nazistiska illdådet som begåtts på vårt folk igår. "

När han talade i Knesset den 13 mars, sa Begin: "Borta för alltid är de dagar då det judiska blodet skulle kunna utgjutas med straffrihet. Låt det vara känt: De som spiller oskyldigt blod får inte gå ostraffade. Vi ska försvara våra medborgare, våra kvinnor, våra barn. Vi ska kapa ondskans arm. "

Den 15 mars, tre dagar efter massakern, igångsatte Israel Operation Litani mot PLO-baser i södra Libanon. IDF: s talesman uttalade: "Syftet med operationen är inte vedergällning för terroristernas brott, för att det inte finns någon vedergällning för mordet på oskyldiga män, kvinnor och barn - men att skydda Israels och dess medborgare från intrång av medlemmar av Fatah och PLO, som använder libanesiskt territorium för att attackera medborgare i Israel. "

Enligt Augustus Richard Norton, professor i internationella förbindelser vid Boston University, dödade IDF: s militära operation cirka 1100 personer, de flesta av dem palestinska och libanesiska civila.


Palestinskt förhärligande av kapare

Palestina Media Watch, en israelisk icke-statlig organisation som övervakar antisemitism och stöd för terrorism i det palestinska samhället, har citerat exempel på palestinska medier som betraktar Dalal Mughrabi som hjältinna och förebild. En flickskola i Hebron namngavs under en tid för att hedra Mughrabi, men namnet ändrades efter det att det framkom att USAID (United States Agency for International Development) finansierade skolan. Hennes namn har också givits till palestinska sommarläger, polis- och militärkurser. I februari 2011 avslöjade Palestinian Media Watch en pan-arabisk feministisk mediekampanj som framhävde Mughrabi som en förebild för kvinnor i den arabiska världen

Under Israels-Hizbollahs fångutbyte 2008 hade Israel för avsikts att överföra Mughrabis kropp till Hizbollah, men en DNA-testning visade att den inte fanns bland de uppgrävna kropparna efter terroristerna.

Flera platser under den palestinska myndighetens kontroll har namngetts efter Mughrabi.

Palestinsk Media Watch rapporterade att den officiella palestinska myndighetens tv, som styrs av PA-ordförande Mahmoud Abbas, i januari 2012 visade en musikvideo som förhärligade attacken. Klippets ord inkluderades: "Vi [PLO-gruppen] ställdes ut på patrull från Libanon, utan rädsla för döden eller mörkret i fängelset. Vid kusten [Dalal] blev Mughrabi's blod spillt, färgen av röd koral på vita citronblommor. "

Under sommaren 2011 delades ett sommarläger "som ägde rum under beskydd av premiärminister Salam Fayyads" upp i tre grupper som namnges efter militanter, och en grupp namngavs efter Mughrabi.










Tillbaka upp